I våras fick jag en fix idé. Jag ville ha en utställningsaffisch från "Män i baddräkt" på Nordiska museet ovanför matbordet. Den är så osmaklig att det liksom blir gott någonstans på vägen.

I museibutiken fick jag informationen att affischen inte finns eller kommer finnas till salu. NÄHE? Tydligen är det ingen efterfrågan på affischer med halvnakna, svettiga män. Jag fattade ingenting. Och eftersom jag är envis som en åsna och tror att allt alltid är möjligt gick jag hem och mailade marknadsavdelningen på Nordiska museet och förklarade att när jag bestämt mig så har jag, och undrade vad det fanns för möjligheter att erhålla en sån affisch. Jag fick svar från Anders (samma dag, helt otroligt!) som skrev att han inte såg några omöjligheter att jag skulle kunna få en av affischerna som använts på museet när utställningen var över. Han skulle cc:a mailet till sina kollegor så min förfrågan kom fram. Nöjd!

Sen gick månaderna, och jag tänkte att mitt mail antagligen hamnat jäääävligt långt ner på priolistan. Men så, förra veckan, kom jag hem till ett mail från Hanne. "Vem FAN är Hanne?!" tänkte jag. Jo, Hanne visade sig arbeta på marknadsavdelningen på just Nordiska museet, och DE HADE EN AFFISCH TILL MIG! Jag dör! Vilka fina människor!

Nu börjar mitt nya liv. Nu ska jag äta frukost med den här herren varje morgon: