När klockan ringde 06.50 igår ville jag dö. Alternativt ville jag bara inte gå upp. Någonstans vid snoozning tre gick det upp för mig att jag faktiskt inte behövde vakna. Jag BEHÖVDE inte kliva upp i ett fruktansvärt kallt mörker enbart för tvättstugan. Varför i hela jävla fridens namn skulle det vara värt det? Så jag tog ett aktivt beslut och helt enkelt struntade i tvättstugan. Stängde av alarmet på telefonen.

Topp tre bästa känslan. Man är ändå lite busig där och då, samtidigt som man känner att man har total kontroll över sitt eget liv och sina egna prioriteringar. Och i det här fallet valde jag sovmorgon framför tvättstugan. HIGH FIVE!

Fast just nu kan jag ångra det lite.