Sanningen om min tantsnuskbok ni så gärna talar om


Boken sålde in sig själv som en "svensk version av Jane Austen i Stockholms-miljö". Awsome. Redan i början hade jag lite invändningar på språket, tyckte inte riktigt att det passade mig. Men den skulle ju vara bra, det hade jag hört, så jag kapitulerade, och tillslut var jag ganska nyfiken på storyn.

En kväll, när jag låg i soffan med boken på magen fann jag mig själv totalt uppslukad av en historia som förflöt:

"Han ville älska henne så att hon insåg att det var honom hon skulle leva med. Doften av hennes hud, smaken av hennes mun drev honom till vanvett. Med händerna kring hennes stjärt lät han sin hårdhet trycka mellan hennes ben. När han började knäppa upp knapparna i hennes kläder fick han behärska sig för att inte slita upp dem. Till slut lyckades han skala av henne klänningen och den föll till golvet med ett tyst frasande."

Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Det tog aldrig slut. ELVA SIDOR av älskog, svällande lemmar, pressande och smekande. Smygande, och utan att jag märkt det, hade storyn avancerat till regelrätt tantsnusk. Jag slängde ifrån mig boken, och stirrade upp i taket en lång stund. Kände mig som en 11-åring framför KP's Kropp och Knopp-sidor. Skam.

Morgonen efter stod jag och glodde på boken med total förvirring där den låg på golvet. Var och när läser man en sånhär bok?
På ett fik? Knappast.
I sängen? Aldrig i livet.
Det tog mig nio månader att läsa ut det här förbannande spektaklet.

Man kan ju tycka att jag borde blivit varnad redan av omslaget...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0