Hybris


Jaha. Nu när jag är igång med bloggen igen förväntar jag mig viss respons. Jag har ju blivit bortskämd tidigare med fanmail och små presenter (från mitt enda fan, A) och det kan jag tänka mig även i fortsättningen. I natt drömde jag att det kom ett brev på posten, från ett nytt fan (!!) med ett hårdkokt ägg i. Skeppat ända från Göteborg utan att spricka! Tänk va, vilka fina läsare jag har (hade kunnat ha...).

Vissa människor är fan bättre än andra


Av fröken Hvenström dök det in en sen födelsedagspresent förra veckan. En hel lunta med gamla kokböcker. "Fan så fint!" tänkte jag, men bättre skulle det bli. I botten låg den:



Och det är därför det antagligen är henne jag kommer gifta mig med.

Men jag äääär ju här!


Åh, vad ni är trötta på mig.

Jag tog bara ett litet bloggbreak, kände på livet lite. Hur kroppstemperaturen är utan en laptop i knät. Men så får man tydligen inte göra. Konspirationsteorier från alla möjliga håll. Pappa ringde förra veckan och frågade om jag mådde dåligt, nu senast i morse ringde mamma, "Lina, är det så att du har råkat tappa bort kameran men inte vågar säga något?". Nej, så är det inte. Men jag får väl ge med mig, nu har ni mig här igen. Jag ska berätta allt för er, med start nu:

Sitter i soffan och äter After Eight, en liten uppladdning för gymmet senare. Godis och träning borde ju vara den magiska medicinen mot platt rumpa? Strax börjar Malou Efter Tio. Nu är allt som det ska igen.

Hepp!

Passion


Jag älskar att se Steffo äta. Han inspirerar mig.

Kanske ska laga mat i helgen?

Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart


Men jag försöker verkligen.

Blondiner har roligare, korthåriga får ligga mer och allt det där

Eftersom jag just spenderat tre timmar och 1500 pix hos frissan tänkte jag att vi tar en ordentlig titt på den obefintliga utväxten medan tid är:


Skön färg på strumporna?


Ser ut som bandage. Om jag har tur får jag sitta på bussen.

Den lilla genus-sabbade flickan i mig älskar den här ponnyn



Kvinnan i mig går mest runt här hemma och suckar och stönar över att mensen inte kommit än.

Skilda världar-cliffhanger?

När tiden snarare går bakåt än står still


Helt plötsligt reagerar jag inte på det taffliga skådespeleriet, de tafatta replikerna, det tvivelaktiga manuset. Helt plötsligt har det gått fyra dygn.

Jag lever i 1996, och tänker att det måste varit jävligt tacksamt att jobba som tv-producent under en tid när tydligen allt gick igenom.

Idag kan ni räkna med mig

Det är som ett moment 22. Jag hinner inte blogga när jag gör massa roliga intressanta saker. Istället proppar jag er med det värdelösa. Som idag. Ledig:


Men seriöst, Wordfeud?


Men det är en god morgon ändå. Jag sitter här med mina rådjurshorn och äter ägg, laddar för gymmet. Känner mig lite som Gaston i Skönheten och Odjuret.

Jag har inte bloggat i helgen (ju)


Spenderat några dagar i pedagogiska Eskilstuna.

Det är antagligen idag det händer


Mamma - Det ska bli så spännande med fredagen den 13e!
Lina - Okej?
Mamma - Ja, det händer alltid så mycket grejer för mig då!
Lina - Jaså?
Mamma - Ja, först fick jag ju min första mens då...
Lina - Okej.
Mamma - Och sen träffade jag ju din pappa på fredagen den 13e!
Lina - Jaha? Och de senaste 28 åren då?
Mamma - Nä, det vet jag inte.

Här bjuder jag på en mäktig tandrad i all hast


Har inte tid att blogga. Mitt uppe i att slänga ut julen.

Fast nu ljuger jag. Jag ska snart slänga ut julen.
Ska bara napa lite först.

Vill ni ha en dagens?


Det här blev kanske inte helt lyckat?

Vad vemodigt det blir, när allt här hemma dör ifrån mig...




Till och med den här jäveln har gett upp:


Att vakna upp och vara 26

Jag ber om ursäkt för bloggpausen. Var tvungen att känna in den nya åldern ordentligt innan jag kunde ge en sann bild. Här kommer en liten reflektion över förändringen i punktform:

- Mackor är fortfarande huvudfödan
- Jag får fortfarande ligga
- Lägenheten är fortfarande lika stökig
- Rumpan kanske något plattare...


Idag är jag lite extra happy fun grown up...


..EFTERSOM JAG FYLLER ÅR!

Firad med frukost på matbordet och paket.
När jag var barn brukade mina föräldrar släpa med mig på husdjursmässan runt min födelsedag varje år. Varför man gör så mot ett barn med pälsdjursallergi vet jag inte...

Vad som var menat att vara min stund

Det har varit riktigt dåligt med rutiner på senaste tiden. Så när jag imorse för första gången på flera veckor ställde klockan på 07.15 såg jag fram emot en såndär klassisk mysseg torsdagsmorgon. Iklädde mig en tveksam morgonstass (en kombination av mjukisbyxor, knälångt linne och collegetröja i magkort modell), kokade te, och bredde mina smörgåsar med största omsorg. Installerade mig i soffan och satte på Nyhetsmorgon:


Snälla tomten, jag vill ha en liten bil


Nu vet jag inte om tomten egentligen har med den saken att göra, men pappa ligger väl bakom både tomten och födelsedagspresenter.

När man börjar nedräkningen till en födelsedag är det svårt att inte tänka på åldrande. Det blir desto svårare, när man dagarna innan 26-årsdagen inser att det inte bara är tennisarmbåge som är problemet, utan även hälsporre. JAG KAN INTE GÅ LÄNGRE! Därför blir det nästan naturligt att önska sig en liten bil i födelsedagspresent. Gärna automat, det funkar, eftersom sporren sitter i vänsterfoten.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0