I nästan ett år låg de här affischerna i en rulle i ett hörn och skräpade. Jag hann tröttna på dem innan de ens kom upp på väggen. Varför man tillverkar (eller köper?!) affischer utöver standardmått vet jag inte. Jag gav jakten på ramar en halvdag, sen tröttnade jag och istället började jag vänta på att två ramar av rätt mått skulle dyka ner framför näsan på mig, så jag kunde rama in de där förbannade tavlorna.

Men så ledsnade jag häromdagen. "JÄVLA IDIOTAFFISCHER!" tänkte jag, och gav dem vad de tålde med hjälp av en häftpistol. Sen dolde jag bevisen bakom en gammal hederlig hyllbård (finns det ordet?) för köksskåp.


Häpp! Den högra blev lite sned, men det är inte så noga.