Dejtingspelet i procentenhet


Jag har ett Super Nintendo. Det tjänar ungefär samma syfte som en en sportbil gör för en grabb i en småstad - vi raggar med dem. De senaste tio åren har jag helt uteslutande bara spelat på det när jag dejtat någon. Det funkar så och är totalt vattentätt. Finns inte en normalt funtad 80-talist som tackar nej till ett sms som lyder "Ska vi spela Super Mario?"

Här ovan ser vi alltså ett urval av min dejtinghistoria i siffror, och därmed också ungefär hur länge mina förhållanden brukar hålla.

Den här hörnan av mitt hem är så jävla tveksam


Sitter i mitt rena hem och äter frukost framför Nyhetsmorgon. De har tagit dit en expert som ger tips om städning. HA! Jag hann före! Har det så fint här hemma att jag skulle kunna slicka upp min frukost från golvet om jag ville.

När vi städade i lördags funderade jag en stund över om jag skulle springa ner med julbocken i källaren. Men det känns meningslöst. Nu kan han fan lika gärna stå kvar.

En kväll i juni


Jag äger uteserveringen på Debaser Slussen med en öl i varje hand. Stentvättad jeansjacka och magtröja. Det finns ingen sämre kombo än öl och magtröja, men utöver svullen mage förser ölen mig en otrolig optimism. Jag klarar av det mesta, dubbla öl och trippla prillor. Plötsligt står Molgan framför mig. Vi kallar honom så för jag har hört overkliga män kallas det förut. Han är 21 år, kortare än jag, och tamejfan – visst kan jag klara honom också!

De dubbla ölen och trippla prillorna tar mig till dansgolvet på Skeppsbar. Jag och Molgan svänger hand i hand omkring till tonerna av Swedish House Mafia.  Jag ska många gånger efteråt ifrågasätta just denna scen. Men det är vi nu, Molgan och jag, och vi ska gå hem tillsammans ikväll.

- Väntar du här, medan jag går på toa?

Han är borta i max en minut, det är aldrig kö till herrtoan. Under den minuten hinner jag känna att livet blir lite tråkigt och innehållslöst. Jag bestämmer mig för att ringa Johan. Vi kallar honom så av den enkla anledningen att alla mina tidigare kärleksaffärer heter just så. Signalerna går fram, ”three is a magic number”. Det magiska numret är precis vad jag får när Johan svarar ”Hej du!” samtidigt som Molgan lägger armen om mig, där ute på trappan, utanför Skeppsbar.

Logistiken går inte riktigt ihop. Molgan är förmodligen helt ointresserad av att ta med sig även Johan hem, så jag låter bli att fråga. Istället lägger jag till med en snygg handgest som säger ”Jag ska bara styra av det här samtalet” och svänger runt hörnet. Det visar sig att samtalet inte går att styra av. Johan slutar inte prata. Johan pratar i 40 minuter! Jag vet inte vad vi säger. Jag vet bara att kvinnan framför mig har på sig sex par skor. Den här kvinnan har uppenbarligen kommit på något som inte jag har. Tanken gör mig illamående.

Det löser sig så smidigt att jag ställer mig där på gatan och kräks. Jag lägger inte ner någon vidare energi på att fundera över mitt mänskliga värde utan fokuserar på faktumet att samtalet med Johan är avslutat! HIGH FIVE! Jag torkar mig runt munnen med den stentvättade jeansjackan och släpar mig tillbaka till Skeppsbar för att avsluta affären med Molgan. Molgan står inte kvar. Men han sitter där, på trappen, och spelar Tetris på sin telefon.  I 40 minuter har han suttit där, och spelat Tetris på sin telefon! ”Han älskar mig!” hinner jag tänka, innan vi vinkar in en taxi för att åka hem och ligga med varandra.

Jag kan undra vad den här grabben vi kallar Molgan hade för vilda förväntningar där han satt på trappen och med beundransvärd acceptans red ut mitt bootycall. Min fantasi sträcker sig inte så långt, men med all sannolikhet hade han inte förväntat sig att han skulle stanna taxin fyra gånger på vägen för att låta sitt hemsläp ramla ur och kräkas. Antagligen hade han lika lite som jag förväntat sig att han skulle hålla hennes hand, bära upp henne till sin lägenhet, ta av henne skorna, sätta upp hennes hår, bädda ner henne i sin säng, för att sen lägga sig själv under en filt på soffan.

Jag vaknar upp i en främmande säng i ett främmande rum med väskan över axeln. Alltså har vi inte legat. Så bra. Kanske dags att gå hem, den här Molgan har helt klart redan gjort för mycket för ett svin som jag. I samma sekund glider han in i rummet med en kopp kaffe med mjölk. Han har sprungit ner till affären för att köpa mjölk till mitt kaffe. Och just som jag tänker ”Den här grabben är helt jävla orimlig” kryper han ner i sängen och skedar mig.

Vi låg aldrig. Jag var inte intresserad längre. Men jag önskar att alla ni där ute någon gång i livet snubblar över en Molgan. En Molgan som stryker er över håret och uppmanar er att kräkas lite till, när han egentligen mest är ute efter ett riktigt bra skjut.

Idag ska jag klä på 16 skäggiga karlar


Livet på en pinne.

Har ni koll på åt vilket håll det går?


Jaha. Nu är denna späkta kropp berikad med näring - grönt, rött och kött. Vad det nu spelar för roll, klockan är över tio och jag ska sova.

Har alltid tyckt att det är idioti att ställa om klockan två gånger om året. Finns INGEN mening?! Det blir ljusare på morgonen - skönt! Men det blir mörkare på kvällen?

Fast just i år känner jag en otrolig tacksamhet över påhittet, då jag ska ställa klockan på 03.00. Jag ska alltså inte bara släppa in något booty call genom porten, utan jag ska gå upp då. Och sen vara vaken hela dagen! Men eftersom vi ställer om klockan (orkar inte ens tänka på om det blir framåt eller bakåt, det enda jag vet är att jag vinner en timmes sömn) får jag sova ÄNDA TILL FYRA!

Just a hunch, men det kan bli så att jag försover mig. Så om någon av er vill vara schysst och bara slå en pling på vägen hem är jag evigt tacksam.

Natti, då!

Bloggen har en genomslagskraft jag aldrig hade kunnat drömma om


Mamma är här och städar. Ja, det är sant.

Efter två månaders bloggande har meddelandet gått fram: Jag är totalt oförmögen att ta hand om mig själv, det blir så tydligt när man redovisar livet i dagboksform. Mitt hem ser ut som hos Karlsson på taket och jag lever på smörgåsar. Så när vi ikväll skulle hitta på något "kul" tillsammans var det enligt henne att städa upp här hemma, och laga mig ett "näringsrikt mål mat".

Varför gör mammor sånt här? Ser det ut som hon tycker det är roligt?


Leksandsknäcke med hushållsost och (ekologisk) gurka.


Nu är livet bra rutinmässigt.

Skojar till det med blå mascara helt enkelt.

Nu jävlar nöter vi ut dem!



Magic gloves! Det här skulle man nästan ha en film på.

Året är 1989


Jag är tre år, och jag har fått följa med mamma till tandläkaren. I väntrummet har vi läst boken om de svarta fjärilarna som bor på den vita sidan och de vita fjärilarna som bor på den svarta sidan, och som vill hälsa på varandra, ni vet? Sen löser de hela skiten med att sätta färgade stenar på vingarna (FÖR DÅ KAN MAN JU FLYGA?) så de vita syns på den vita sidan, och de svarta syns på den svarta sidan. Ja ja.

Mamma frågar om jag tror att hon har några hål.
- Ja, för det har ju alla flickor.

/Fyndig since birth


Konsekvensen av beslutet

När klockan ringde 06.50 igår ville jag dö. Alternativt ville jag bara inte gå upp. Någonstans vid snoozning tre gick det upp för mig att jag faktiskt inte behövde vakna. Jag BEHÖVDE inte kliva upp i ett fruktansvärt kallt mörker enbart för tvättstugan. Varför i hela jävla fridens namn skulle det vara värt det? Så jag tog ett aktivt beslut och helt enkelt struntade i tvättstugan. Stängde av alarmet på telefonen.

Topp tre bästa känslan. Man är ändå lite busig där och då, samtidigt som man känner att man har total kontroll över sitt eget liv och sina egna prioriteringar. Och i det här fallet valde jag sovmorgon framför tvättstugan. HIGH FIVE!

Fast just nu kan jag ångra det lite.


Inte för att det nödvändigtvis är något negativt, men det bara slog mig

Det här har jag ätit idag:

Frukost - Leksandsknäcke med hushållsost och (ekologisk) gurka
Lunch - Leksandsknäcke med hushållsost och (ekologisk) gurka
Middag - Leksandsknäcke med hushållsost och (ekologisk) gurka.

Samtliga mål intogs framför datorn. Ser ni hur fint skärmen speglar sig i gurkan?


Jag smeker mig själv och mitt samvete


Har åkt onödigt mycket bil i veckan, så nu miljökompenserar jag på mackan.

Jag fortsätter rota igenom mammas 80-talsgarderob


Seriöst? Hon lämnade mig på dagis i dessa...

You scumbag, you maggot, you cheap lousy faggot


Häromdagen hamnade jag mitt emot ett förälskat par på tuben. De såg lite trötta ut, och jag drog slutsatsen att de kanske inte riktigt var i sitt esse, då hon drog upp tröjärmen och smekte blåmärkena i sitt armveck. Det här var på den tiden när jag inte hade min iPhone (tänk, va, hur kunde jag leva så?) och lyssnade på Tracy Chapman (?!) i min iPod, och hörde därför inte vad deras konversation gick ut på. Men mitt i en ganska hetsig diskussion tog han ett stadigt tag om båda hennes öron och gav henne en ordentlig smällkyss mitt på munnen! Det var fint. Och fick mig att tänka på denna.

Åhååå! Jag är ett IFÅN igen!


Här är det sjukt trevlig stämning ikväll. En iPhone är som ett super glue som är lösningen på precis allt. Och just denna verkar vara MAGISK! Så fort jag aktiverade den rasade samtalen in, och helt plötsligt hade jag fyra (FYRA!) nya projekt att jobba med? Ska se om det finns en app som kan öka på dygnets timmar. Alternativt en som levererar hem Omeprazol ratiopharm för stressade magmunnar.

Har i alla fall för arbetsrons skull varit dödligt seriös och flyttat datorn från soffan till matbordet (rak i ryggen, vrak i hjärnan).

Satan vad irriterande


Det var i bilen i lördags som tanken satte sig. P3 spelade Veronica Maggios Satan i gatan för mig som så många gånger förr, men den här gången fastnade  jag vid raden "gick omkring i ditt kvarter tills det blev för kallt, tänkte ut en dialog mellan oss och allt, lampan släcktes i din hall och jag gick hem igen".

Seriöst. Nu har jag tänkt i snart fem dygn. Har jag någonsin varit i en lägenhet med fönster i hallen?! Det är så himla irriterande. NÅGON jävel där ute måste väl ha ett fönster i hallen?!


Jag säger god morgon fast det är mörkt ute


Nu ska jag strax pipa iväg på ett spännande möte. Det "spännande" i det hela är möjligheten att det eventuellt kan serveras frukost.

Vaknade med denna på hjärnan imorse. Skönt att man lever i möjligheternas stad.

Welcome to the Tele2 Circus


Jamen, se där ja! Här kommer mitt mobila bredband som ett brev på posten...

Synd att det inte var ett micro-SIM istället. Då hade jag kunnat trycka in det i iPhonen jag nyss hämtade ut. Tele2 tyckte tydligen inte att det var nödvändigt att skicka med SIM-kortet till den i samma leverans som telefonen...

Never thought I would be that kind of woman


Men helt plöstligt stod jag där, och hade lagt 100 jävla spänn på en luggad porslinskatt.

Livets ironi


Precis när jag hade postat tidigare inlägg dog mitt internet.

Jag har mobilt bredband. Det är en svit sen jag pluggade i Leksand och inte kunde ha ett (vägg)fast abonnemang. Nu kan jag inte leva utan?! Gillar tanken att jag kan surfa VAR SOM HELST. Nu skulle jag vara cool och uppgradera från 3G till 4G (hänger med) och då skulle det alltså skickas ut ett nytt SIM-kort för att detta skulle kunna genomföras. DET TOG TID. Och man måste ändå älska Tele2 och deras ambitioner. Jag gillar att de så gärna vill skynda på mitt 4G att de stänger av det gamla innan de ens skickar ut det nya kortet...

Veckans bästa var när jag igår kom hem till ett kuvert från Tele2, med bifogat A4 som talade om för mig att: "Nu kan du snart börjar surfa med Sveriges bästa mobila bredband. Du hittar ditt SIM-kort, modem och en prislista i det här paketet". Cool, tänkte jag. FÖRUTOM ATT KUVERTET I ÖVRIGT VAR TOMT?!

Men skam den som ger sig, va! Idag gick jag till en AFFÄR (precis!) och hämtade ut mitt nya kort. Så nu kan jag blogga på utav bara helvete.


Idag åt vi frukost med Sverige som fond




(Jag är bloggare nu, så jag har med mig datorn på semestern. Yez!)

Jag är exhalterad som en grabb i övre tonåren

Jag har fått förtroendet att vara BILVAKT hela helgen. Senast jag lånade pappas bil backade jag in i ett hus... Men den här gången ska jag ta det mer chill. Vi ska ut på långresa, bilen, Sofia och jag.

Egentligen har jag varit lite sur på pappa sen han sålde den gamla sköna jeepen jag brukade cruisa runt med, men jag antar att man kan åka till Dalarna i en Citroën också...

Ja, nu fikar hon med mormor och morfar igen


Morfar berättar lite om hur det gick till förr i världen:

"Idag har folk mobiltelefoner i fickan, men på 1800-talet hade de pistoler istället, va. Nu ska det pratas och resoneras och jävlas, men förr, då smällde det bara, så var det klart. Ingen jävla domstol och sån skit... Folk är såna mesar idag, böj dig bakåt, kryp in i arslet och försvinn!"

Okej.

"Har du sett Cops? Där jagar de bovarna i en jävla fart va, sen skriker de "Ner under gran, ner under gran!" När jag förklarar för honom att de nog skriker "on the ground" slutar han lyssna.

Hur tycker ni jag ska göra?


För några veckor sedan tog jag den här bilden.

Tanken var att skriva ett inlägg om att jag hade stopp i avloppet, i stil med "Jag har stopp i mitt avlopp, vem ringer jag?" men det blev utkonkurrerat av något annat och glömdes bort. Allt eftersom veckorna gick släppte stoppet (av sig självt?!) och nu rinner diskvattnet igenom som aldrig förr. Den som väntar på något gott...

Nu vet jag inte om jag ska posta det i alla fall, och (typ) ljuga för er om att jag har stopp i mitt avlopp, eller helt enkelt invänta nästa gång?

Ikväll äter vi fisk


Åh, kom igen Liiina, vad skulle vi annars göra?


Jag måste göra något åt den här väggen i mitt kök. En vattenfast hälsning från ett ex, och en pelargon som uppenbarligen inte heller orkade leva med mig.

Jag är lång och luktar ganska gott


Idag har jag sprungit runt på stan som en amazonkvinna på 185 cm. Det går bra, förutom att räcket (handtaget? vad?) i rulltrappan hamnar så JÄVLA LÅNGT NER?

Har haft en downer när det kommer till klackar ganska länge. Jag har så fantastiskt många fina "jag är så himla underbart övernaturligt naturligt vacker utan smink och klär bäst i Converse"-kvinnor i min närhet, och jag känner mig alltid som en transvestit bredvid dem, med min långa kropp och mitt stora hår. Outade detta för Cecilia för ett tag sen, varpå hon kontrade med "Jag känner mig alltid som kusinen från landet som luktar illa bredvid dig..."

Ibland måste man bara prata om det.

Klyftorna i mitt hus


Hittade den här lappen i porten.

Jag vet inte vad som stör mig mest, att mina grannar har öppen spis (men HALLÅ HALLÅ?!) eller att de försöker röka ut oss andra?

Jag ser bakis ut på bilden...


... Men det är jag inte. Bara lite blyg. Ni börjar bli så många nu.

Får hjärtklappning och stressmage över insikten att ni när som helst kommer komma på hur tråkigt mitt liv är. Vi kan börja här:

Hade nykter helkväll på lokal igår. Tänkte att det kunde vara bra för statistiken. Min fint med paljettklänningen fungerade. Jag gick ut i stickad tröja, Ella fick prestationsångest gick ut med röda skinnbyxor och genomskinlig topp.

Bräck den här om du kan

Ikväll ska vi fira att Fröken Ella Hast fyller år. Personligen ska jag mest fira att hon åker till Afrika på fredag, och tenderar att stanna där en längre tid.

Jag får alltid lite lätt klädångest när jag ska träffa Ella. Vi har sedan länge en liten beef om vem som besitter den grymmaste garderoben. Även om JAG vet att hon medgav under en blöt kväll i somras att jag har en garderob "to die for" verkar hon inte minnas det själv. Funderar på att hoppa i denna bara för att få tyst på henne en gång för alla.



Lämna mig ifred


NI. SUGER. ALL. LIVSGLÄDJE. UR. MIN. KROPP.

Scones, färskost och jordgubbsmarmelad (som är samma sak som sylt?)


Det är lätt att ifrågasätta sig själv och sitt liv när man äter frukost med tända ljus framför Malou efter Tio. Jag har hittills inte lyckats lista ut om veckans tema är död, sorg eller sjukdom, men de pratar om fåglar just nu, så jag gissar på det senare alternativet.

När djävulen bara skrattar dig i ansiktet


Det finns för- och nackdelar med det mesta, men att glömma fönstret ovanför sängen öppet när det ösregnar ute ser jag nog egentligen bara nackdelar med.
/En som hade tänkt komma i säng i tid igår

Hälsa på en tjej som lever ett värdigt liv


JARÅ! Vad säger ni nu då?!

Efter lunchen, efter en tvåtimmarsnap och efter tre avsnitt Mad Men tog jag faktiskt tag i mitt liv och städade hela jävla lägenheten. Kolla, vilket fint golv jag har?!

Efter städandet skulle jag laga mat. Hade bjudit över Pillz på middag av den enkla anledningen att jag alldeles för sällan lagar riktig mat och istället lever på mackor. Tänkte gå runt problemet och sätta press på mig själv i form av en matgäst.


Det blev scones...


Hipsterhyllan


- Nike Air
- Creepers
- Lilla mössan

(Proppskåpet kanske inte är så jätteballt, men det har inte jag satt dit).

Note to self


Ta tag i ditt liv.

Gotta love tuesdays


Overheard on Facebook pt.2


Girl in need: Hey babe!

Disgusted guy: Hej!

Girl in need: How u do?

Disgusted guy: Joda, det är väl okej. Hur är det själv?

Girl in need: Jo, det är fint med mig. Förutom att jag har mens. Det är svintråkigt.

Disgusted guy: Det där är en såndär sak som du inte nödvändigtvis måste dela med dig av. Du hade kunnat stanna vid att det var fint med dig.

De skulle bara veta hur jävla fint det är.

Till alla er som inte trodde jag skulle våga posta detta

För några veckor sedan tog batterierna i min vibrator slut. Det tråkiga i den situationen är att man blir varse precis när man inte vill bli det.

Jag har gått och dragit på det in i det längsta. Varför kan jag inte ladda den via en USB-port i datorn som med allt annat? JAG KAN JU INTE GÅ UT OCH KÖPA BATTERIER?! Så genomskinligt? När köper man batterier idag, liksom? Vad använder man batterier till om inte en vibrator?

Efter att ha övat på en obrydd "jag ska bara ner till affären och köpa AAA-batterier till min vibrator, för jag är kvinna 2011 och det är inget konstigt i det"-blick framför spegeln i tre veckor kände jag att det fick vara slut på fånerier och bestämde att det var dags.

Det var enkelt. Tills jag mötte kassörskans blick. Hon såg rakt igenom mig. HON VISSTE precis vad jag skulle göra med ett fyrpack AAA-batterier. Hon såg tamejfan vilken färg den har också. Jag började svettas, mumlade något om retrokänslan en freestyle inger och sprang därifrån.

Så ligger jag här i soffan med sprillans nya batterier. Men jag kan inte ge henne det. Kassörskan på Hemköp ska inte tro att hon vet vad jag gör ikväll.

Thank God, for chocolate.


Det här triggar min fantasi


Miljoner i 50-lappar... Hur många kvm snackar vi? Kan man simma i det? Och varför blir män aldrig för gamla för tv?

Efter öl kommer i regel korv

Det är inte jätteofta jag postar något med egentlig tyngd här, men jag är inte gjord av sten, så nu måste jag få be om er uppmärksamhet:


Hur sorgligt är inte detta? Alla gråter tydligen? Dra ner till Hamid i Hornstull, köp två korvar och skriv på hans (naivt fina?) namninsamling. Gört.


Guld


Det går rykten på stan om att min morfar plockat 80 liter kantareller i år.

Bra. Jag behöver något att ha på mackan.

Har jag berättat att hon pluggar marknadsföring?


Så jävla skön touch att vakna till kyrkklockor. Man känner sig liksom lite extra värdelös som människa.

Mandz hade kommit med förslaget att vi skulle starta upp lördagskvällen hos henne. Hon skulle "köpa rom och göra ASSCHYSSTA MOJITOS!" och det kändes väl som en okej plan. Tills vi dök upp hos henne och hon outade "Jo.. Jag glömde gå till systemet... Så det får bli glögg helt enkelt..."

Moderniteter


Helt plötsligt blev den charmiga delen av hösten till den kalla delen, och jag fick spontanköpa vantar när jag var ute tidigare idag. Förstår ni hur HIPPA dessa är? Specialfingertoppar för att man ska kunna spela Wordfeud utan att frysa om händerna.

Fake it 'til you make it.

Jag fick ett sms från min mor


"Du har inte uppdaterat bloggen idag."

Det är sant. Jag har umgåtts med vänner istället. Nu sitter jag här och skäms. Total felprioritering år 2011 och jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

Åkte (DEN DÄR FÖRBANNADE JOBBIGA ASLÅNGA) gröna linjen ut i södra förorten igår kväll för att hälsa på Sofia. En sådan utsvävning kräver att man sover kvar för att det överhuvudtaget ska vara värt det. Vaknade halv sex imorse av att Sofia skrek (alternativt är "tjöt" en mer målande beskrivning) rätt ut  i sömnen. Min spontana tanke var att det fanns två alternativ att välja mellan här:

- Hon drömmer att hon har sex
- Hon drömmer att hon blir mördad

Lustigt, att vi inte har tillräckligt med uttryck för att kunna skilja på dessa tu.

Brillz (åh, om jag ändå hade synfel)



Solen skiner inne idag. Fett.

Hittade dessa GENIALA brillor i en låda hos mormor tidigare i veckan. Gamla läsglasögon? Har lekt med dem hela veckan. Tagit på mig dem när jag läst en bok och känt mig smart. Glasen i dem fattas och jag är sjukt sugen på att sätta i nya. Springa runt på stan som en tuff mediapersonlighet.

Men jag är nog inte tillräckligt hipstig för det. Har varken iPhone eller gör min egen müsli.

Jag missbrukar min väckarklocka


Så fort jag har sovmorgon planerar jag in frukost med vänner. Vore synd att sova? Den här gången hade jag turen att börja dagen med Mandz och Pillz (okej, de heter egentligen Amanda och Pernilla, men det är tuffare såhär). Jag pratade om effekten av den nya frisyren, Mandz pratade häftigt pr-snack och Pillz pratade om hundbajs.

Drack tre öl igår, så det blev cola till frukost.
/Närmare 30 än 20

Dags att uppdatera lekplatsen?


Jag tycker det här är fint. I Rålambshovsparken uppmuntras barnen att intressera sig för nutidshistoria.

"Ska inte språkfascisten kommentera stavningen telefånkiosk?" tänker ni nu.
Nej, det ska jag inte. Fattar väl jag också, att de bara har "skojat till det lite".

Okej, nu är det här en blogg om katter


Det här är Cecilias katt Bussen. Jag har aldrig frågat varför han heter så. Det mest logiska skulle vara för att han är hemskt röd och hemskt stor, men känner jag Cecilia rätt är det bebisslang för "pussen"...

Jag tycker inte särskilt mycket om katter, Bussen är inget undantag. Har tagit mig 12 år att (typ) acceptera honom. Igår gick jag så långt att jag faktiskt klappade honom en stund. Men så började han spinna. Då blev det för mycket för mig och jag var tvungen att gå hem.

Pojke, flicka, kärlek och klyschor

Jag och Cecilia skulle se romantiskt brittiskt kostymdrama ikväll, men så läste jag lite feministisk propaganda, blev arg på hela arrangemanget och tappade geisten. Så det fick vara.

Hittade en galge på vägen hem iaf.

Godnatt! /Sakletarn

Jämna plågor var det


Vafan? Nu när det blir mörkt så tidigt kan man ju inte sova middag längre. Vaknar upp mitt i kvällen. Ångest.

Så som han tog på mig

Okej, jag glömde blogga imorse?

Eftersom jag var så trött i axlarna efter allt släpande på presenter igår startade jag upp morgonen med en helkroppsmassage (it's a hard knock life). Har glidit runt på stan som en ål hela dagen. Släpat på nya goodie bags, kvävt en äldre dam i dem på bussen, och skaffat mig ny oxnacke. Och folk säger att det är synd om barnen i Afrika.

Just det, SS12 var det:





Massören hette Henrik. Saknar fortfarande (redan?) hans beröring...

Varning för modeblogg





Pressvecka. Mitt fokus ligger alltså på vår/sommar 2012, och jag får gratis mat och presenter för besväret. Har ätit 30 mål idag och tackat nej till ungefär lika många glas champagne. Känner mig alldeles utbränd?

Nu ska jag slänga i mig mackor till middag (alla som är förvånade räcker upp en hand!), jobba undan lite saker och sen lägga mig på rygg i soffan med Don Draper (alla som är förvånade räcker upp en hand!). Ställde in kvällens planer, är SÅ TRÖTT i axlarna efter allt släpande på tunga goodie bags...

Mörka morgon


Jag hade ingen bild på orange löv, så nu är jag allsmäktig och bestämmer att grönt är höstens färg.

Det bästa med den här måndagen är att det faktiskt redan är tisdag. Say hello to a short week! Imorse fick hösten mig att snooza en timme, så nu får jag spendera dagen med skitigt hår. Kompenserar med kjol helt enkelt.

Damtidningar


Jag har bläddrat igenom 20 nummer av Året Runt det senaste dygnet. Jag har löst så mycket korsord att jag nästan nött ner en hel blyertspenna. Nu är det dags att åka hem och bli en normal människa med normala värderingar igen.

Men innan jag ger upp: HUR KORT är den här kvinnan?! Och VARFÖR handlar inte texten om hur kort hon är?!

Nu blir jag sådär ödmjuk igen

Det här är ju himla fint.

På byråerna här i huset


Jag har alltid tyckt att den här bilden på min mamma är så fin. Tills min expojkvän sa att hon såg ut som ett baltbarn...

Liten uppdatering om min dag:
Vi har ätit frukost och fikat två gånger. Nu blir det snart köttbullar och äppelpaj, och eftersom klockan hinner bli närmare halv två så räknas det alltså som middag.

Jag sitter här i chock


Jag skulle precis sätta på Martin Dahlin ett par tofflor inför ett kungligt bröllop när mormor kom in i sovrummet och klappade händerna och hojtade "det var en jävel att sova!" Förskräckt reste jag mig upp i sängen och undrade vad klockan var, "HALV NIO för fan!"

Jaha. God morgon då.

Antagligen min tråkigaste post hittills


För att släta över gårkvällens slutiness har jag åkt hem till mormor för någon slags rehab/back to childhood experience. Vi har ätit potatismos, mysigare i munnen kan det ju knappast bli. Nu ligger jag i soffan och försöker bita bort mina lösnaglar. Gråter lite inombords över insikten att min faktiska prime time uppenbarligen redan passerat.

Om jag var mamma

Helgen gick i 80-talets tecken, därav den dåliga bloggningen. Var tvungen att gå in i rollen och känna på livet som det var före internet. En annan anledning är lösnaglarna jag klistrade på for the occation.

Jag var alltså på fest igår med utanför boxen-temat 80-tal. Jag ska inte vara blygsam, jag ÄGDE hela kvällen. Övriga gäster med benvärmare och plastörhängen hade inte en chans. Jag var legendarisk. Jag var autentisk. Jag var min egen mamma.


Fick oräkneliga gånger under kvällen höra att jag passade oförskämt bra i looken, och att jag borde överväga den till vardags. Så nu ska jag testa den på Hemköp.


Dagens outfit


Vi har inte fredagsmys...


Vi bara råkar äta tacos framför Idol.

Jag tar tillbaka det


Okej, hur tråkig en ofödelsedag än må vara - jag överdramatiserade. Efter en hink 7eleven-kaffe blev den här dagen riktigt bra. Plåtat i studio med världens snyggaste resultat. Sjukt sugen på att visa er, mest för att jag blivit hotad till livet om jag gör det. Vore spännande att se tyngden i orden.

Snark

Men herregud, vilken ocharmig morgon. Drömde att jag fyllde år och vaknade upp till en dag som inte alls är min födelsedag.

Ni får inte ens bild på den.

Frukt är också godis


Ibland händer det faktiskt, och för några veckor sen bakade jag en ananaspaj (tyvärr glömde jag fotografera den, bilden ovan är en rekonstruktion). Med samma naivitet som jag brukade erbjuda henne kakor i sandlådan 1988 försökte jag nu truga på mamma en bit att ta med hem. "Det är jättegulligt av dig, men jag kan inte" avböjde hon, och hänvisade till sin sambos blodsocker, "tar jag hem sånt där så äter ju han..."

Så härligt med medelåders män som kan ta ansvar för sig själva. Och kvinnor som låter dem göra det.

Det här är fan ingen blogg om katter

Det är mycket som händer i min brevlåda. Två dagar i rad har jag fått grannens post. Jag vet att det är taskigt, men jag orkar inte gå upp med breven just nu. Det var säkert ändå hon som snodde min tvättid imorse.

Jag har en ledig eftermiddag och funderar över vad jag ska göra. Såhär ser valet ut:

- Kaffe och städräd (eventuellt gå upp med grannens post)
- Nap och Don Draper

Javisst ja - Cecilia har ringt mig tre gånger idag i ärendet att jag måste lägga upp bilder på hennes katt i bloggen. Men jag tycker att hon är mycket snyggare.

Små glädjeämnen


Min mamma har i hopp om att uppfostra mig till en människa som faktiskt orkar leva tutat i mig att det finns en mening med allt som sker. Just här och nu förstår jag vad hon menar.

Om jag inte varit så jävla slarvig och struntat i att diska förra veckan hade inte samtliga av mina tesilar möglat. Jag hade inte gått och varit småsur över tråkigt oglamouröst påste i dagarna fyra, och jag hade inte haft anledning att hoppa av glädje när jag sprang över denna SKÖNHET igår. Har ni någonsin sett en så smäcker tesil?! Jag hade med all sannolikhet köpt den ändå, men som ensambarn är känslan av att för en gångs skull köpa något man faktiskt behöver (?) oslagbar...

Nu sitter jag här och myser. Och funderar över vad jag ska skita i den här veckan?

Löven i all ära, men jag är också höstfin



Det här blev lite som Mix-max.

Idag har vi varit på Skansen





Något av det jag är bäst på är att gå på Skansen. Jag är där minst fem gånger per år. Det är så nära en historienörd kan komma ett lajv utan att det blir alldeles för obehagligt. Hemligheten är att gå dit när ingen annan är där, skita i djuren och bara kolla på gamla hus.

Förklarade konceptet lugnt och metodiskt för Pillan idag, men hon bara skrek efter björnar.

Morning


Jaha... Upp och hoppa!

När man inser att bekvämlighet går först


Jag har införskaffat en bh som är så tunn att man kan undra vad den egentligen är bra för. Den är alldeles för skön för mitt eget bästa. Kommer gå runt med fula bröst hela hösten.

Åh, tack!


Nu jäklar har jag fått post! Igen! Den här gången från fina Stina i Dalarna! Det här är så genialiskt! En målarbok med kurbits! Älskar när jag får bestämma, så nu ska jag måla loss i vilka färger jag vill (lots and lots of exclamation points, you can tell that I'm excited)! Utöver den stora gesten med boken fascineras jag över att folk trots Facebook fortfarande inte kan stava mitt namn...

Målarböcker med kurbits i all ära, men bubbelplasten som hängde med är nästan bäst.


Lunch som frukost


Jag har ätit hantverkarlunch idag.

10.30. Husman i låda, i ett lunchrum med nakna kvinnor på väggarna. På tisdagar är det fläsk med löksås. Den rätten har allt jag värdesätter i en måltid - salt, fett och sås. Det man möjligen skulle kunna addera för att uppnå fullständig tillfredsställelse är kokt ägg.

I säsong just nu


Nä, nu jävlar. Här tar man sovmorgon, och missar hela månader?

Marmelad

Nu på eftermiddagen kände jag för att festa loss ordentligt på mackan. Leva lite utanför boxen, och lägga marmelad på min lunch. Smörgåsar är genialiskt på det viset. Du kan lägga på vad du vill, men det räknas fortfarande som mat.

Jag har min marmelad i en burk från Rörstrand. När jag lyfter på locket för att smeta på utav bara helvete så möts jag av texten nedan. Vem FAN designar en sån här burk? Det förtog hela känslan.



Kom hem till post från Statistiska centralbyrån...


Om jag haft mens hade det här förstört hela min dag.

Belöningssystem


Jag var på jakt efter en ny vinterjacka. Som alla tidigare år sprang jag rätt in i en tunn jähääättefin ullkappa. Och som alla tidigare år stod jag där och dividerade med mig själv, men hur jag än försökte kunde den inte gå under kategorin vinterjacka. Fanns inga riktigt bra argument. Tillslut sa jag (nästan högt) till mig själv "Lina! Nu är du vuxen! Ta ansvar och köp en ordentlig jacka så du slipper frysa i år!"

Så då gjorde jag det. Jag tog ansvar och köpte en riktig vinterjacka. Med foder och luva och stickade muddar. Jag kände mig så duktig. Så som klapp på axeln köpte jag kappan också.

Som om tidigare inlägg inte var snuskigt nog


Amanda kom över på te, mackor och fransk film ikväll.
"Det får bli tepåsar, för mina tesilar har tyvärr möglat..." är en mening jag önskar att aldrig behöva yttra igen.

Sanningen om min tantsnuskbok ni så gärna talar om


Boken sålde in sig själv som en "svensk version av Jane Austen i Stockholms-miljö". Awsome. Redan i början hade jag lite invändningar på språket, tyckte inte riktigt att det passade mig. Men den skulle ju vara bra, det hade jag hört, så jag kapitulerade, och tillslut var jag ganska nyfiken på storyn.

En kväll, när jag låg i soffan med boken på magen fann jag mig själv totalt uppslukad av en historia som förflöt:

"Han ville älska henne så att hon insåg att det var honom hon skulle leva med. Doften av hennes hud, smaken av hennes mun drev honom till vanvett. Med händerna kring hennes stjärt lät han sin hårdhet trycka mellan hennes ben. När han började knäppa upp knapparna i hennes kläder fick han behärska sig för att inte slita upp dem. Till slut lyckades han skala av henne klänningen och den föll till golvet med ett tyst frasande."

Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Det tog aldrig slut. ELVA SIDOR av älskog, svällande lemmar, pressande och smekande. Smygande, och utan att jag märkt det, hade storyn avancerat till regelrätt tantsnusk. Jag slängde ifrån mig boken, och stirrade upp i taket en lång stund. Kände mig som en 11-åring framför KP's Kropp och Knopp-sidor. Skam.

Morgonen efter stod jag och glodde på boken med total förvirring där den låg på golvet. Var och när läser man en sånhär bok?
På ett fik? Knappast.
I sängen? Aldrig i livet.
Det tog mig nio månader att läsa ut det här förbannande spektaklet.

Man kan ju tycka att jag borde blivit varnad redan av omslaget...


Nu måste jag lägga mig i soffan och ta igen mig


Min rara mamma kom förbi med en present...

Det är verkligen underbart fint, och med all välmening, men när hon försöker prata företagsekonomi med mig vill jag bara DÖ. Siffror är så tråkigt. SÅ. TRÅKIGT.

När min lärare i första klass förklarade för oss att "hundra" skrivs ut "100" satt jag med tom blick och tänkte "Jaha... Hur fan skriver man ETTHUNDRA då?" 

Jämna plågor


Men det var väl själva fan! Jag har glömt köpa toapapper.
Nu ångrar jag att jag snöt mig imorse.

Så jäkla gott att ni faktiskt sitter och läser det här.

Youth


Cecilia har en hemsk bild på mig på sin kyl, så jag rotade fram denna och tänkte hämnas, i ett tyngre forum. Det känns bra att syna den här bilden, åldersnojorna kan läggas på hyllan, jag har ju inte blivit fulare ändå.

Att låren sjunkit tre centimeter på två år har jag accepterat, passar på att njuta innan det blir femton. Men nu dyker det upp saker jag inte riktigt varit beredd på. Jag har börjat få kallsupar i duschen. Kan man få slappa bihålor?


RSS 2.0