happyfungrownuplife

I morgonduschen tänker jag på Steffo igen, och undrar vad han skulle tycka om en kvinna som luktar rosmarin och fikon?

Jag älskar att se Steffo äta. Han inspirerar mig.

Kanske ska laga mat i helgen?

Men jag försöker verkligen.

Eftersom jag just spenderat tre timmar och 1500 pix hos frissan tänkte jag att vi tar en ordentlig titt på den obefintliga utväxten medan tid är:

Ser ut som bandage. Om jag har tur får jag sitta på bussen.

Kvinnan i mig går mest runt här hemma och suckar och stönar över att mensen inte kommit än.

Skilda världar-cliffhanger?

.. Men nu börjar det bli lite svårt.

Helt plötsligt reagerar jag inte på det taffliga skådespeleriet, de tafatta replikerna, det tvivelaktiga manuset. Helt plötsligt har det gått fyra dygn.

Jag lever i 1996, och tänker att det måste varit jävligt tacksamt att jobba som tv-producent under en tid när tydligen allt gick igenom.

Det är som ett moment 22. Jag hinner inte blogga när jag gör massa roliga intressanta saker. Istället proppar jag er med det värdelösa. Som idag. Ledig:

Jag tänkte att vi skulle börja med en ny kategori i bloggen som vi kan kalla "tillbakablickar". Ett litet forum där jag bjuder på mig själv och min historia så vi kan lära känna varann lite bättre.

Idag ska vi spana in denna:


Här är jag 21 år, smalare armar men större bröst? Att jag har militärbyxor på mig har ingenting med åldern att göra, utan är endast en följd av ett tema vi skulle följa.

Året är 2007, och vi är ute och paddlar (med de där armarna?) över en helg. I vänster hand har jag en cider i petflaska, i höger en öl. Varför välja? Sju timmar senare ska jag springa naken runt på ön. Som tur är kommer jag ha glömt det när jag vaknar morgonen därpå.

Okej... NU har helt plötsligt granen kulor och glitter? Har fastighetsskötaren suttit och tryckt på dessa i sin egen gran över julen?

Jag är ledsen, men nu är det försent...

Men det är en god morgon ändå. Jag sitter här med mina rådjurshorn och äter ägg, laddar för gymmet. Känner mig lite som Gaston i Skönheten och Odjuret.

Spenderat några dagar i pedagogiska Eskilstuna.

Mamma - Det ska bli så spännande med fredagen den 13e!
Lina - Okej?
Mamma - Ja, det händer alltid så mycket grejer för mig då!
Lina - Jaså?
Mamma - Ja, först fick jag ju min första mens då...
Lina - Okej.
Mamma - Och sen träffade jag ju din pappa på fredagen den 13e!
Lina - Jaha? Och de senaste 28 åren då?
Mamma - Nä, det vet jag inte.

Jo, nu har jag röjt så det räcker i år.

Precis när jag tryckt ut granen på balkongen och har ungefär min egen vikt i barr på vardagsrumsgolvet märker jag att dammsugaren är lite kinkig - full dammsugarpåse. "Jävlar i helvete" säger jag (faktiskt högt) för mig själv, för jag har ju givetvis inga nya hemma. Och inte fan tänker jag leva som i ett stall tills affären öppnar igen, så jag sätter mig på golvet i köket ovanför soppåsen och försöker tömma dammsugarpåsen med hjälp av en potatisskalare (ungefär här är livet extra kul). När jag kommit så långt att det liksom tar stopp, pga stor fet hårboll i påsen som inte gärna kommer ut ur det där lilla lilla hålet (känner mig nästan som en barnmorska här ett tag...) sätter jag tillbaka påsen i dammsugaren och fortsätter. Givetvis tar det stopp ganska snart igen. Gör om samma procedur med påsen, men när jag kommer till den där hårbollen igen börjar jag ledsna lite lätt och byter taktik till "desperat hårdhänt". Påsen spricker.

Ungefär här är det dags att räkna till tio och kliva ut ur sin egen kropp en stund och försöka se situationen ur ett annat perspektiv. Det är då det slår mig - tänk om jag faktiskt HAR dammsugarpåsar hemma? Det har jag. Tre oöppnade förpackningar...

Jag ser mig själv som en ganska sund människa. Hur kan jag vara så dum att jag inte ställer mig över dessa idiotiska svennepåhitt? Att släpa hem TRÄD i lägenheten?! Och hur kan folk (och tydligen jag också) tycka att det är värt att gå igenom det här igen, år efter år? Jag antar att det är det där som de säger om att föda barn, man glömmer så lätt...

Har inte tid att blogga. Mitt uppe i att slänga ut julen.

Fast nu ljuger jag. Jag ska snart slänga ut julen.
Ska bara napa lite först.

Det här blev kanske inte helt lyckat?

Till och med den här jäveln har gett upp:

Jag ber om ursäkt för bloggpausen. Var tvungen att känna in den nya åldern ordentligt innan jag kunde ge en sann bild. Här kommer en liten reflektion över förändringen i punktform:

- Mackor är fortfarande huvudfödan
- Jag får fortfarande ligga
- Lägenheten är fortfarande lika stökig
- Rumpan kanske något plattare...

..EFTERSOM JAG FYLLER ÅR!

Firad med frukost på matbordet och paket.
När jag var barn brukade mina föräldrar släpa med mig på husdjursmässan runt min födelsedag varje år. Varför man gör så mot ett barn med pälsdjursallergi vet jag inte...

Här försöker jag släta över den fula situationen med fina Iittala-skålar.

Ikväll har jag ett uppdrag. Förra veckan gick jag på klassikern "3 filmer i 7 dagar" i hyrvideobutiken. Och nu börjar tiden rinna ut. Precis lika värdelöst som storhandling - att komma hem med saker du inte riktigt vet vad du ska göra med.

Det har varit riktigt dåligt med rutiner på senaste tiden. Så när jag imorse för första gången på flera veckor ställde klockan på 07.15 såg jag fram emot en såndär klassisk mysseg torsdagsmorgon. Iklädde mig en tveksam morgonstass (en kombination av mjukisbyxor, knälångt linne och collegetröja i magkort modell), kokade te, och bredde mina smörgåsar med största omsorg. Installerade mig i soffan och satte på Nyhetsmorgon:

Nu vet jag inte om tomten egentligen har med den saken att göra, men pappa ligger väl bakom både tomten och födelsedagspresenter.

När man börjar nedräkningen till en födelsedag är det svårt att inte tänka på åldrande. Det blir desto svårare, när man dagarna innan 26-årsdagen inser att det inte bara är tennisarmbåge som är problemet, utan även hälsporre. JAG KAN INTE GÅ LÄNGRE! Därför blir det nästan naturligt att önska sig en liten bil i födelsedagspresent. Gärna automat, det funkar, eftersom sporren sitter i vänsterfoten.

När jag var mitt uppe i planeringen av min nyårsbojkott och funderade på vad jag skulle äta till middag var det enda jag kunde komma på skagentoast. Det passar inte in i en nyårsbojkott. Hur kan hjärnan inte sträcka sig längre? Jag fick lov att låta bli.

Men såhär, three days in, är det ju faktiskt okej...

Jag har förstått att det i bloggvärlden är populärt att summera året som gått. Det tycker jag låter kul, så jag hakar på.

2011 var ett bra år, och jag skulle sammanfatta det såhär: