I tre dagar nu har jag försökt ikläda mig en tight polo.  Det är ett så himla smidigt plagg i teorin, en halsduk som inte kan blåsa av. Och eftersom jag alltid fryser vill jag så gärna. Men. JAG KAN INTE ANDAS. Innan jag ens hunnit få på mig byxorna (som om man ofta klär på sig i den ordningen?) drabbas jag av klaustrofobi och svettningar och börjar höra röster i mitt huvud som skriker: DU KOMMER DÖ!

Jag kommer dö. Jag kommer dö med dubbelhaka.

Efteråt är jag alldeles nedstämd. Måste gå runt naken en stund. Låta äckelkänslorna rinna av mig.

Vem ströp mig som barn?