Det bor en krukväxt här hemma som helt otacksamt slutade blomma tre veckor efter inköpet våren 2010. Men det finns ju en själ i mig också, så även om den inte gett mig särskilt mycket glädje i vardagen har jag ändå fortsatt vattna den på regelbunden basis. Lät den stå kvar ändå, liksom. Det är större att ge än att få, eller vad folk brukar säga.

Nåväl. Idag fick jag feeling och loggade in på bloggen för första gången sen mitten på februari. Och se på fan! Ni är ena trägna bloggläsare! Fortfarande en stadig läsarstatistik! Så nu tänkte jag och min St Paulia blomma tillsammans! Vi tar varandra under armen och ger tillbaka lite.


För man blir ju tamejfan rörd.