Livet kom emellan
Och jag är ledsen för det.
Firade andra advent genom att sova bort Skansens julmarknad och hetsäta pepparkakor istället för middag. Som sig bör.
Vill även passa på att påpeka att föregående inlägg blev totalt inaktuellt när det gick upp för mig att det är 2012 som är på intåg, och INTE 2013, som jag av någon sjuk anledning trodde. ÅH! VAD! SKÖNT!
/Ett år kvar på marknaden
Jag ska tydligen giftas bort nu
Jag fick ett intressant mail i veckan, under rubriken "Du, det där med gifteri..."
"Det kanske inte syns såhär över nätet, men jag står på knä och har en jääävligt flådig ring =) Sen tror jag din släkt älskar mig redan, speciellt din morfar. Hade han varit din far, hade jag haft dig som i en liten ask :D
Så kan vi ses något innan vi gifter oss?
Vänliga Hälsningar,
En vän från tiden innan bloggar fanns..."
Det är från Jimpan, min reservplan (en av två, och det börjar kännas lite jobbigt att ha dubbelbokat en sån här sak nu när det börjar närma sig?). Det mest intressanta här är inte själva erbjudandet, utan att vi 2003 satt och planerade in vår reservplan till 2013. Våra tonårsjag ansåg att vi skulle vara förbrukade 2013. Inte vid 40 - vid 26. Jag blir alldeles svettig.
Nu går de prostituerade ner på mäklarnas nivå
Med tanke på Kalla faktas granskning av thaimassage-salonger igår känns det här mest som lockpriser?
Början till en city guide?
Vilken mörk morgon. Det är jag sannerligen inte van vid längre. Sitter och tänker tillbaka på gårdagens besök på apoteket. Fantastiskt. Jag älskar att hänga på apoteket. Det har inget med ålder eller hypokondri att göra, utan mer tanken på att ALLT finns där. Du kan hitta botemedel till symptom du inte ens visste att du led av (i en jättesnygg förpackning!). Dessutom känns det mer än okej att shoppa loss där inne, oavsett om det är handkräm eller tandborstar (tänkte ni på det nu, hur reserverad jag var i mina slumpvis valda exempel?) du går hem med känns det lite duktigt efteråt. Igen - fantastiskt!
På Urban Deli månar de om sina gäster
De har tänkt på allt - element under toalettpappret. Varmt och gott.
Jag är helylle
Jag är så FANTASTISKT nöjd/stolt/överväldigad över mina nya julstjärnor att jag kände att det nog egentligen bara finns en person som skulle kunna uppskatta dem lika mycket som jag. Därför bjöd jag över mormor (och för ordningens skull även morfar) på lite sen adventsfika idag. Gick upp vid halv nio imorse för att baka (!!!) en saffranskaka. Enligt morfar var det den godaste kakan i år (och det är ett JÄVLIGT bra betyg såhär i slutet av november, om ni inte förstod det), vilket är lite smickrande att höra från en 40-talist, som i regel fikar tre gånger om dagen. Bildskön blev den också:
Se på fan - hon kan baka också!
Eventuella frierier skickas till: [email protected]
Vill ni ha en dagens?
Att jobba hemifrån.
Är det jul nu igen?
Jag har alltid älskat dessa orangea 40-talsstjärnor, men aldrig haft några. Därför blev jag helt totalt superlycklig när jag hittade nyproducerade varianter i museishoppen på Nordiska museet i torsdags. "De får fan kosta vad de vill, jag ska ha två stycken" tänkte jag, och kände att jag hade spenderarbyxorna på mig.
35 kronor styck... Det var nästan så jag ville sticka till några kronor extra.
Nä, hörrni grabbar...
Vi har plåtat halvnakna män hela dagen. Beklagligt. Helt värdelöst faktiskt...
Idiotspel
Jag kan med glädje konstatera att jag faktiskt runkar oftare än jag spelar tennis, men jag tror ändå inte det ligger någon risk för slitage där. Här är sannerligen boven:
Vi ska se Bonde söker fru också, men det vet de inte än
Ikväll kommer Mandz och Pillz över på tacokväll. För att köra den här svenne banan-grejen till sin spets tog jag bilen för att handla på Willys (dramaten på bilden är dock inte min). Det får även stå för dagens motion.
Åh, A!
Jag sitter här och undrar vem du är. Mitt första riktiga fan! En såndär härlig nyfikenhet, som sätter sig som ett pirr i magen. Känner mig nästan förälskad.
Men vilken sekund som helst kommer det slå över och jag kommer förvandlas till en crazy bitch, så det är bäst att du träder fram nu.
Om att bli snuvad på sin egen konfekt
Sist jag hade mens expanderade mina bröst till oigenkännlighet. Helt fantastiskt! Därför har jag i fem veckor nu (ja, den är lite sisådär, den här menscykeln) gått och peppat för nästa gång. Tänkt ut outfits för hela veckan och massa roliga saker jag och mina bröst ska göra tillsammans.
Så hände det ingenting.
Min förmiddag framför tvn i punktform
- Varför är Lill-Babs alltid täppt i näsan?
- Malou lyckades göra ett helt program Efter Tio utan tema död, sjukdom eller sorg. Istället pratade de i två timmar om en död, deprimerad och innerst inne väldigt ensam Marilyn Monroe.
- Den här killen! Han får mig nästan att vilja byta förort! Jag sväljer det med hull och hår. Han älskar verkligen Farstas tunnelbana! Det ser man ju.
- Hem till gården. Så långt går jag inte.
En anledning till att komma i säng i tid
Tomheten som infinner sig när man inser att kakorna är slut och hela kvällen är kvar.
Jag vet att jag är tuff på alla möjliga vis, men jag har en weakness, och det är Beck. Ja. JAG VET att det inte alls är läskigt, men det är något med kombinationen mord i min hemmiljö och jobbig musik som gör att jag kommer sova med ögonen öppna. Men vi provar.
Vi försökte vara kulturella
Det finns ingen jag är så förälskad i som Henning, huvudkaraktären i världens bästa roman, Mina drömmars stad. Fyfan så gott, med en karl som månar så mycket om att familjen ska ha mat på bordet att han jobbar ihjäl sig innan han fyllt 35! Så idag tog jag Cecilia under armen (inte bildligt, sånt larv slutade vi med för tio år sen) för att i form av en stadsvandring följa författaren Per Anders Fogelströms fotspår. Eftersom jag läst Mina drömmars stad (läs: samtliga av hans romaner) sju gånger om tänkte jag att det kunde vara intressant att se om en sk "expert" skulle kunna lära mig något.
Tyvärr hade fler hittat dit. Tyvärr var de typ TVÅHUNDRA stycken?! Jag drabbades av någon form av svartsjuka. Hur kunde dessa tvåhundra andra människor anse sig ha rätten att stå där och ta plats när det är MINA favoritböcker det handlar om?
Vi var tvungna att gå därifrån.
Även om en gång kanske inte är någon gång
God morgon mina vänner (speciellt A)! ÄR NI VAKNA?! Pigga och fräscha såhär en söndagsmorgon? Inte det? Själv ska jag precis pipa iväg till gymmet. Man kan utläsa av skrynklet på tröjan att det var ett tag sen.
/Stortränarn
En plastpåse i min tvättkorg
Det här ser väldigt suspekt ut. Som en kisspåse från dagis. Men det är bara ett par strumpor i, sen jag råkade trampa i räkskålen förra helgen.
Hemma hos
I nästan ett år låg de här affischerna i en rulle i ett hörn och skräpade. Jag hann tröttna på dem innan de ens kom upp på väggen. Varför man tillverkar (eller köper?!) affischer utöver standardmått vet jag inte. Jag gav jakten på ramar en halvdag, sen tröttnade jag och istället började jag vänta på att två ramar av rätt mått skulle dyka ner framför näsan på mig, så jag kunde rama in de där förbannade tavlorna.
Men så ledsnade jag häromdagen. "JÄVLA IDIOTAFFISCHER!" tänkte jag, och gav dem vad de tålde med hjälp av en häftpistol. Sen dolde jag bevisen bakom en gammal hederlig hyllbård (finns det ordet?) för köksskåp.
Häpp! Den högra blev lite sned, men det är inte så noga.
Hur jag kan veta att det blir en bra dag
De här trosorna fick jag av min syster (vänta lite här nu, var hon inte ensambarn?) när jag fyllde 17. Det var den sk "utfyllnadspresenten", menat att vara ett skämt. Leopardmönstrade boxers med turkos linning i något jävla mjukt material. Så galet tantigt/töntigt 2003.
Föga kunde hon ana att de idag skulle vara mina BÄSTA trosor (ja, jag har haft dem i snart nio år, det kanske var lite konstigt kände jag nu)! Varje dag i de här trosorna blir en bra dag. Det är nästan så att jag drar mig för att sätta på dem, eftersom jag vet att det kommer dröja till nästa gång. Men idag åkte dem på. Ska ligga i soffan med rabarberpajen jag bakade igår (paus for reaction) och bara ha ett riktigt fint liv.
Ja, så jag ville väl egentligen bara säga tack till syrran, såhär i efterhand. Du har gjort allt lite bättre.
