Intrycken blir ju inte överdrivet många, så då är man glad för det lilla man hittar:


Strategisk placering av en krukväxt ändå.

Det finns inget dåligt väder - bara dåliga kläder! Och gråmelerade mjukisbyxor hör definitivt till dåliga kläder i regn. Därför kan jag unna min sönderarbetade kropp (hjärna? ibland blir jag osäker på vad det är som jobbar här) att vara totalt associal och bara ligga inne på soffan. HELA DAGEN.

Fröjd.

Mina dagar består inte sällan av att filma runda, skalliga män, dansande barn, trötta mammor i 30-årsåldern eller karlar med finsk brytning. Då känner man sig ganska hipp och snygg.

Eftersom jag kom hem från jobbet i natt ungefär när jag skulle dit igen tog jag en liten genväg i morgonrutinen. Hoppade både morgondusch och smink. Dagens look skulle kunna sammanfattas "jag slängde ihop något av resterna från igår". Efter första koppen kaffe i kontorsstolen kom jag ihåg vad som stod på dagens agenda: supermodeller.

Skönt.

Men just ja, jag bor ju inte här...

Det är ändå något visst med övertid. När klockan slår 18, och den officiella kontorstiden är över. Telefonerna slutar ringa, jag kryper ner i mina kontorsraggsockor, micrar en fryspasta, och myser över vetskapen att jag bara har fem timmar kvar...

På Tallgatan skiner solen alltid inne.

Blev ni nervösa igår? Att jag fått kalla fötter och dragit mig undan?

Så är inte fallet. Jag var bara tvungen att vårda mina relationer (de riktiga, utanför Facebook) lite. Ni vet, när man ligger tillsammans i soffan framför datorn och umgås? Så.

Jag måste få tag i en sjuårig lindanserska. En söt liten tjej på 120 cm som bara flyger över linan, kanske med ett litet parasoll i handen. Mitt största problem är att föräldrar inte drillar sina barn tillräckligt i det här landet. Istället lurar de i ungarna saker som "du är bra som du är"...

Om ändå Sverige vore lite mer som Kina.

Det man inte har i huvudet får man ha i iPhonen. Därför har jag skaffat en helt fantastisk app som heter iPeriod, den är rosa och blommig och allt sånt där som vi kvinnor gillar. Den talar om det mesta för mig, men i huvudsak när jag ska ha mens, och den har stenkoll på när jag kommer bli sur. Man kan tydligen synka den med sin partners telefon, så denne får en varning när det är dags för pms, men det har jag stuntat i, det märker han så bra ändå.


Idag när jag satt på jobbet började telefonen plöstligt spela hysterisk musik, ett stycke jag inte hört förut. Då var det iPeriod som satte igång någon form av räddningsaktion för att påminna mig om att min mens är tre dagar sen. Så jävla bra - om jag hade kunnat göra något åt saken.

.. Och jag skulle kalla den "veckans långnäsa". Den här gången går den (näsan? det? vad?) till den lilla naiva tanten på lokalloppisen i Rättvik, som i helgen sålde två fanettstolar i original till mig.


För 25 kronor styck.

Det bor en krukväxt här hemma som helt otacksamt slutade blomma tre veckor efter inköpet våren 2010. Men det finns ju en själ i mig också, så även om den inte gett mig särskilt mycket glädje i vardagen har jag ändå fortsatt vattna den på regelbunden basis. Lät den stå kvar ändå, liksom. Det är större att ge än att få, eller vad folk brukar säga.

Nåväl. Idag fick jag feeling och loggade in på bloggen för första gången sen mitten på februari. Och se på fan! Ni är ena trägna bloggläsare! Fortfarande en stadig läsarstatistik! Så nu tänkte jag och min St Paulia blomma tillsammans! Vi tar varandra under armen och ger tillbaka lite.


För man blir ju tamejfan rörd.

Första gången på sex år som jag får blommor den 14e februari! Så var det bara på skoj..?
/Tjejen som tydligen blir charmigare med åren

Jag har fått fanmail från både H&M och Vattenfall!

Jag ligger i soffan och äter godis som jag inte tycker om.

När jag var barn åt jag inte godis alls. Tyckte det var äckligt. När jag gick på barnkalas och fick med mig godispåse hem gömde jag den alltid för att slippa trycka i mig skiten. Mamma brukade hitta torra små lösgodisrester i hörnen hemma. VAD HÄNDE MED DEN KARAKTÄREN?!

Till godiset slötittar jag på Familjen Annorlunda på fyran. Jag vill bara dö. Så trött blir jag av att bara se dem.

Jag känner mig skeptisk.