Gullegullegullegull!

Även fast jag nog bara har rent mjöl i min påse får jag rysningar och hjärtstopp när det utan förvarning ringer på dörren. Besök ska alltid anmälas i förväg, och jag ser gärna att besöket i fråga ringer när han eller hon är utanför porten för att fråga om koden också. Då är jag beredd och kan ta emot besöket med värme och kärlek.

Men igår när jag låg på soffan ringde det på dörren. Men nej nej nej nej neeeeeej! Sur granne ("Vad fan har jag gjort nu?"), Radiotjänst ("Just det... måste ta tag i det där") eller Hyresgästföreningen ("Ååh, de slutar ju ALDRIG prata")?

Men det var bara min syster, som kom förbi med mitt favoritgodis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0