Det händer ungefär once in a lifetime att bröd och samtliga pålägg tar slut samtidigt. Oftast tar gurkan slut före osten, och då springer jag iväg till affären och köper en ny, och innan den är slut äter jag upp osten. Och då springer jag till affären och köper en ny ost, och då tar gurkan slut och så håller man (jag?) på i oääääändlighet.

Tills igår. Jag såg det som ett tecken och en chans att ta mig ur min autistiska livsstil och testa något nytt. Så nu blir det rostmacka med e-nummerskinka!